Det är underligt att…

• Steven alltid slår en i Fifa 09.
• människor tar mer än vad dem ger.
• många pratar mest, mindre snack och mer verkstad heter visst ett uttryck.
• man saknar sånt som man aldrig skulle kunna förställa sig.
• man är så jävla förlamad att fixa något när man som mest behöver det.
• Malmö FF aldrig kan hjälpa en stakars skåning långt hemifrån i fotbollsdiskussionerna i omklädningsrummet. Måste man vara så jävla dåliga.

Mina underliga ting, några seriösa och några med glimten i ögat.

Fredagkväll och man har varit en sväng på Byttan med lillebror. Något som i efterhand var en dundersuccé. Maten var alla tiders och snacket likaså. Gött att få prata lite världekonomi, livserfarenhet och andra världsliga ting med en go vän över en middag.Det borde vi göra oftare.

Skickar med ett het tips: håll koll på Kalmar FF, båda på plan och utanför.

“Lev ditt liv till de yttersta, vare dag, varje timme, varje minut, varje sekund”.

Varje gång ställer man sig frågan. Var gång står man ut, varje tillfälle lider man pina. Ja, varför? Det handlar om dem röda bönderna från Kalmar.
Istället för att fortsätta denna skrivelse med lögner går jag över till sanningen. Det är ingen pina, det är faktiskt riktigt roligt att se dem spela i år. Tro det eller ej men jag tror att det det kommer sluta med att guldet hamnar i Kalmar detta år. Även om den himmelsblåa färgen lyser starkt i mitt hjärt måste jag ändå erkänna att Kalmar FF spelar helt klart den mest underhållsfulla fotbollen som jag sett på länge i Sverige.
Det var i onsdags som jag och lillebror Steven hamnade i ett litet missförstånd. Tidigare på dagen pratades vi vid på msn och då bestämdes det att fotboll stod på schemat på kvällen. Missförståndet var att Steven tänkte en livematch och jag en tv match. Så när jag dök upp hemma hos lillebror stod han fullt påpälsad medan jag kom i t-shirt och en på tanke på vädret ganska tunn tröja. Det slutade med att jag klarade mig 15min in på matchen och sedan frös jag som bara den. Det som värmde var nog att höra den skånska klacken från Helsingborg eftersom motståndet var just Larsson & CO.
Matchen slutade med inte alls blygsama 4-2 till Kalmar. Man måste nog helt enkelt inse att guldet hamnar här i år om inte brödern Elm skadas, för Kalmar stpr coh faller med dessa tre unika brödrar.

Förra helgen festades det loss uppe i världens sämsta huvudstad, Stockholm. Inte för att vara jobbig, tråkig eller elak men det känns inte alls som man kommer till Sveriges huvudstad utan mer som man kommer till lilla New York. Eller rättare sagt Wannabe NY. Det kan vara för att jag kommer ifrån mindra städer och har aldrig bott i en storstad men allt skia gå så snabbt. Jag gillar att gå runt och strosa över allt jag går men i Sthlm ska alla rusa och ha bråttom någonstans. En sak är säkert, jag kommer aldrig bosätta mig i en storstad.
Själv huvudhändelsen med resan vara att se SM finalerna i globen. Och de må sägas att det var en riktigt fin tillställning. Ljus, strobar, rök, fyrverkerier ja allt fanns med. Även om damernas match kändes som en ren förmatch till herrarnas final kändes det ändå som det var ett steg framåt för daminnebandy. Vem som vann damernas final vet jag ej riktigt eftersom vi spenderade mesta dels av den tiden ute i baren men på herrsidan vann dem allmäktiga Warberg. Warberg tycker jag representerar allt vad lagidrott står för. Dem har byggt spelare utav ett lag och inte ett lag utav spelare. Det jag menar är att allt kommer ifrån lagmotorn, det är inte en handfull spelare som gör utan hela laget vinner matcherna. Även om media vill framhäva Magnus Svensson som den stora stjärnan finns där många andra i laget, se bara på Joakim Andersson i Warberg. Han gör inte alltid dem avgörande målen och på sätt blir han inte heller medias gullegris men oj vad han är bra. Det är skönt att se att innebandy fortfarande kan handla om teknik med rakt blad och hårt slit. Skippa allt som zorro heter, visst det är roligt att se men usch vad det fördärvar sporten.

Annars tränas på en del. Dte blir några mil per vecka i spåret. Det finns nog inget tråkigare än att träna men det är så j-vla skönt efteråt. Att stå i duschen och känna vaderna pulsera av mjölksyra, att stiga upp dagen efter och känna hur alla muskler är öm, ja det är de som det handlar om.
Ikväll vankas det årsfest ute i IFK Bergas lokaler. CL ska fira sina fina framgångar detta året. Det har gått bra för cl i år på både senior och ungdoms sektionerna. Hoppas nu allt blir lika lyckat som dem förra festerna.

Nu ska jag ner på stan och träffa min gamla goda vän Markus.

/Martin